Criminal Love

Fick ett samtal om att jag är kallad på förhör. Min advokat ringde mig sedan och sa att hon skulle bestämma ett datum eftersom att hon skulle kunna följa med. Om advokaten är med kan inte polisen lura mig på något sätt. Då finns det ingen risk att dom låtsas veta mer än dom vet. Fast det känns knappt som att de behöver veta något mer. Vad jag förstått det som så vet dom redan alldeles för mycket. Fast å andra sidan är det väl kanske rätt att dom vet det med. Det är väl det poliser är till för, att försöka få vårat samhälle så olikt Iraks som möjligt. Så på något sätt får man väl vara tacksam ändå, även om allt känns förjävligt.

Det är nu 7 dagar sedan mitt ex blev häktad. Jag har ingen aning om hur han har det där han befinner sig. Jag vet att det är fint och att maten är bra men jag tror man kan må rätt psykiskt dåligt ändå. Många förstår inte ens varför jag bryr mig, det gör jag knappt själv heller efter allt det han utsatt mig för. Men vi har levt tillsammans och han var en del av mig. Även om det alltid varit hans val att begå brotten så känner jag ett slags medlidande för honom. Ett medlidande som nästan kvävt mig eftersom jag inte kunnat påverka de val han gjort det senaste året. Det är hemskt att se en människa ge upp sitt liv på det sättet jag sett.

Idag hade jag mitt första möte med advokaten. Eftersom jag aldrig tidigare medverkat i en rättegång är det många frågor som svävar i mitt huvud. Men den allra största frågan är fortfarande 'Hur hamnade jag här?'
Det kan nog ta tid innan jag förstår det.